Diafragmapares och vilopuls
Hemarbetet fortsätter. Mitt jobb förlänger i tvåveckorsintervaller men jag antar att det lär fortsätta fram till och bortom semestern.
Tydligen pratas det om hemmajobb året ut på företag som Google. Så bådar inte gott för ett snart återvändande till jobbet. Jag trivs med att jobba hemma men hade varit kul att se kollegorna emellanåt.
Innan jag fick min diafragmapares, så tränade jag väldigt mycket. I stort sett varje dag. Växlat mellan styrketräning och löpning. Då hade jag ungefär en vilopuls på 60 och vägde ungefär 95 plus minus 5 kg.
Efter jag blev sjuk hade jag vilopulsen kvar i ungefär ett halvår, sen gick den snabbt upp. Till en 80-90. Jag gick upp till 125 kg med för jag kunde inte träna lika mycket längre. Svårt när jag inte kunde sova ordentligt.
Trots att jag bara gått ned till 117 kg landa min vilopuls på 67 igår. Det känns som dels tiden sen jag insjukna och att slippa stressen att köra till jobb gör mycket för kroppens återhämtning och läkande.
Så undvik stress och glöm inte sömn och vila.
Tydligen pratas det om hemmajobb året ut på företag som Google. Så bådar inte gott för ett snart återvändande till jobbet. Jag trivs med att jobba hemma men hade varit kul att se kollegorna emellanåt.
Innan jag fick min diafragmapares, så tränade jag väldigt mycket. I stort sett varje dag. Växlat mellan styrketräning och löpning. Då hade jag ungefär en vilopuls på 60 och vägde ungefär 95 plus minus 5 kg.
Efter jag blev sjuk hade jag vilopulsen kvar i ungefär ett halvår, sen gick den snabbt upp. Till en 80-90. Jag gick upp till 125 kg med för jag kunde inte träna lika mycket längre. Svårt när jag inte kunde sova ordentligt.
Trots att jag bara gått ned till 117 kg landa min vilopuls på 67 igår. Det känns som dels tiden sen jag insjukna och att slippa stressen att köra till jobb gör mycket för kroppens återhämtning och läkande.
Så undvik stress och glöm inte sömn och vila.
Hej
SvaraRaderaHur går det för dej?
Fick min diagnos för någon månad sen när jag en kväll lade mig på rygg och skulle kolla mobilen så kunde jag inte dra ett enda andetag. Sökte på måndagen och fick åka till akuten direkt. En syresättning på 80 gjorde läkaren nervös. När jag såg din blogg så fick jag lite hopp om att det kanske är något som försvinner. Men ju mer jag läste så förstod jag att så inte kanske var fallet.
Hej!
RaderaTack för att du läser! Ledsen att höra du drabbats. Så det var för mig med. Var ute och gick och blev extremt andfådd och sen kunde jag knappt ligga ned sen på kvällen. Min syresättning sjönk med när jag gick.
Jag har blivit mycket bättre med tiden, så visst finns det hopp. Även om diafragman inte blir helt återställd så brukar kroppen kunna anpassa sig så småningom en hel del. Beror lite på vad som ligger bakom med. I mitt fall antog läkaren det var ett virus och då är ju chansen lite större än om skadan är genom operation.
Jag rekommenderar dig att be om prednisolon (kortison) om du inte redan fått det. Det kändes som det hjälpte mig och finns studier på att det påskyndat läkningen.
Tack för att du skriver om dina erfarenheter. Man kan ju hjälpa andra som deppar ihop totalt genom att man får info.
RaderaAtt du skriver att det har blivit bättre ger mig hopp om framtiden för detta var inte alls med i mina planer för ålderdomen. Tänkte ju leva livet på ålderns höst. Men nu blir det besvärligt att tälta, spontanresa och framförallt vara ute i skog och mark och fota som är min stora passion.
Vad som ligger bakom min pares vet jag inte och inte heller läkarna. Jag har haft detta problemet fler år och haft en taskig syresättning länge tror jag. Jag märkte av min diafragma för säkert 8-9 år sedan när jag inte kunde andas när jag skulle knyta skorna. Sen har åren gått och jag har fått ont i leder och muskler och mått som en pigg 80+ åring.
När jag väl syresatte mig så släppte det i lederna och jag mår som jag gjorde runt 30 igen.
Men mitt största problem är masken man måste sova med för att syresätta sig. Jag verkligen hatar ett dött föremål, det har aldrig hänt tidigare. Och jag kan inte sova utan den.
Hoppas på fler som ser detta och delar med sig av sina erfarenheter.
Torbjörn
Hej, jag fick en virusinfektion sommaren 2017 med feber och frossa och hamnade på Kalmar lasarett. Jag är sommarboende ölänning. Jag hade dåliga analysvärden överlag, men repade mig snabbt och kände mig återställd. Att någonting trots allt var fel, märkte jag genom att jag plötsligt hade börjat bröstandas. Nästa upptäckt var att jag inte kunde simma bröstsim, jag fick ingen luft. Då sökte jag på Lunds Universitetssjukhus, blev undersökt och fick veta att jag bara hade halv lungvolym i sittande och en kvarts i liggande. Diagnosen var dubbelsidig diafragmaförlamning. Det egendomliga är att sömnen är opåverkad, jag sover på mjukt underlag, men att ligga platt på rygg på hårt underlag (undersökning, röntgen) är måttligt till starkt besvärande. Jag är helt opåverkad i mina dagliga rutiner frånsett att jag måste ha förlorat mycket muskelmassa som jag inte har återhämtat. Jag gick ner från 100 till 92 som resultat av viruset. Jag motionerar inte mer än genom promenader och hantelövningar 2x3 kg ett par gånger i veckan. Jag går i trappor i rask fart utan minsta påverkan. Pulsen återgår normalt. Och ännu konstigare – bukandningen har återvänt. Men simma går inte, max 15-20 meter på én djup inandning i inomhusbassäng. De här uppgifterna borde föranleda en uppföljning, men just nu är det knappast läge för lasarettsbesök som inte är akuta. Ska tillägga att jag hör till de "glada" pensionärerna. Jag är ganska sorglös till lynnet, men selektivt hypokondrisk när andan faller på. Våra gemensamma besvär medför alltså inga allvarliga bekymmer för min del. I dagens nu-läge. Om man säger så.
RaderaJag är således 75, men arbetar fortfarande som en galning, dels för att jag är tvungen, dels för att jag inte kan annat. Jag har varit universitetslärare i slaviska språk, främst rysk lingvistik, och är numera litterär översättare och auktoriserad translator.
Hej
SvaraRaderaIntressant läsning, det verkar som om denna slår lite olika.
Jag är påverkad bara jag tar en promenad ut till bilen så måste jag kippa efter andan när jag har satt mig. Fast jag känner nog att saker o ting går åt rätt håll iaf. det blir inte värre utan snarare bättre på alla områden. Rörlighet och musklerna börjar komma tillbaka, då jag med all säkerhet haft dessa problem med syresättning i flera år.
Brottas fortfarande med masken på natten även då jag nu lärt mig sova med en mask som inte går över näsan.
Jag kan ligga på magen men inte på rygg, sidorna kan jag andas men det är så påfrestande att jag väljer att ha mask så fort jag ligger ner.
Hoppas verkligen på att det blir lite bättre med tiden.
Grattis till din vitalitet i din ålder! Hoppas jag själv får vara så pigg som du.
Tack för ditt inlägg.