Sommar 2019

-
Det har gått fyra månader sedan jag skrev sist och sommaren närmar sig sitt slut. Jag har inte märkt någon större förändring i min diafragmapares. Möjligtvis marginellt bättre om man utgår från mina andningsuppehåll i sömnen vilket förbättras något.

Dock har jag haft problem med smärta i nerven i mitt vänstra ytterlår framförallt vid belastning som när jag går långt eller har varit på konsert. Huden är dessutom avdomnad. I bästa fall är det väl ischias eller meralgia paresthetica, det vill säga att en nerv är i kläm.

Jag har sökt vård för det och är inplanerad för röntgen.

 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Diafragmapares

-
För närmare tre år sedan drabbades jag av diafragmapares. Jag hade haft hosta och förkylning i flera veckor och plötsligt på en vinterpromenad i snön kände jag mig väldigt andfådd och jag hade svårt att ligga ned samt sova därefter. Det blev en tur till vårdcentralen, akuten, specialist och lungspecialist men dröjde ändå ett år innan dom triangulerat in den mest sannolika diagnosen. Först var man inne på astma, men medicinen hjälpte bara på marginalen mot andfåddheten dock upplever jag att denhåller lungorna betydligt friskare än utan. Jag fick även prednisolon, som jag senare läste även kan påskynda läkningen av diafragmapares i vissa fall.  Efter ungefär tre månader fick jag en två veckors prednisolonkur och det var väl då jag kände att den negativa trenden bröts; av att vara andfådd och inte kunna ligga ned. Som värst vakna jag ungefär en gång i timmen av apne eller andnöd. På sommaren, efter sex månader, sov jag plötsligt en hel natt igen, även om det inte var särskilt utviland...
Läs mer

Diafragmapares, viktuppgång och slitage på kroppen

-
Sommaren har gett vika för hösten och den skarpa solen bländar när den tittar fram mellan molnen. I den gröna kulissen börjar enstaka löv skifta färg och jag sitter på hemmakontoret och skiftar mellan att blicka ut och skriva dessa rader. Sedan hösten 2017 har jag levt med diafragmapares. De första månaderna var riktigt svåra där minsta ansträngning gav andnöd. Efter tre månader började jag förbättras och det pågick i ungefär ett år innan jag slog i en platå. Så någonstans där står jag och stampar, i mitten mellan att vara mycket bättre än när jag var som värst men långt bort från innan jag blev dålig. Innan kunde jag springa en mil, men nu kan jag åtminstone bära saker och börja mig ned eller ligga på rygg. Springa är närmare tio meter nu än en mil. När jag blev dålig så kunde jag inte sova ordentligt och jag kunde inte träna, så på ett par år gick jag upp ungefär 35 kg till 135 kg. Så frågan för mig är hur pass mycket bättre jag hade fungerat igen idag om jag gick ned vikten jag lagt...
Läs mer

Förlamad diafragma

-
Snön gnistrade över de långa vidderna i det skånska vinterlandskapet. Det var en härlig dock blåsig dag, men något stämde inte. Jag blev extremt andfådd av en vanlig promenad. Jag tränade regelbundet löpning och styrka, så trots en längre tids förkylning och hosta så kändes det extremt. Efteråt hade jag svårt för att ligga ned; jag fick knappt luft. På natten kändes det ännu värre. Jag kunde inte ligga på rygg och jag vaknade till hela tiden av att jag inte fick luft. På vårdcentralen misstänkte läkaren astma. Jag fick blåsa i en PEF och hade dåliga värden som var väldigt spridda. Jag fick promenera i korridoren med en mätare för syremättnad. Min mättnad föll, så det blev besök till akuten. På akuten hitta dom inget inget och dom kunde inte återskapa det med syremättnaden, så jag blev hemskickad utan hjälp. Jag ville inte tro det var något allvarligt, så tacksamt särskilt efter många timmars väntan att få komma hem med att det nog bara var sviterna av hostan. Men jag kun...
Läs mer