Diafragmapares

Det har gått fyra månader sedan jag skrev sist och sommaren närmar sig sitt slut. Jag har inte märkt någon större förändring i min diafragmapares. Möjligtvis marginellt bättre om man utgår från mina andningsuppehåll i sömnen vilket förbättras något. Dock har jag haft problem med smärta i nerven i mitt vänstra ytterlår framförallt vid belastning som när jag går långt eller har varit på konsert. Huden är dessutom avdomnad. I bästa fall är det väl ischias eller meralgia paresthetica, det vill säga att en nerv är i kläm. Jag har sökt vård för det och är inplanerad för röntgen.  

Snön gnistrade över de långa vidderna i det skånska vinterlandskapet. Det var en härlig dock blåsig dag, men något stämde inte. Jag blev extremt andfådd av en vanlig promenad. Jag tränade regelbundet löpning och styrka, så trots en längre tids förkylning och hosta så kändes det extremt. Efteråt hade jag svårt för att ligga ned; jag fick knappt luft. På natten kändes det ännu värre. Jag kunde inte ligga på rygg och jag vaknade till hela tiden av att jag inte fick luft. På vårdcentralen misstänkte läkaren astma. Jag fick blåsa i en PEF och hade dåliga värden som var väldigt spridda. Jag fick promenera i korridoren med en mätare för syremättnad. Min mättnad föll, så det blev besök till akuten. På akuten hitta dom inget inget och dom kunde inte återskapa det med syremättnaden, så jag blev hemskickad utan hjälp. Jag ville inte tro det var något allvarligt, så tacksamt särskilt efter många timmars väntan att få komma hem med att det nog bara var sviterna av hostan. Men jag kun...