Svimning av skratt och förlamad diafragma
Den gnistrande snön bredde ut sig i ett allt tjockare täcke för varje flinga som långsamt föll för att landa på sin plats i det bistra vinterlandskapet. En del av den bistra verkligheten med förlamad diafragma är att det är svårare att syresätta sig tillräckligt. Det blev jag första hand varse när jag blev sjuk. När min diafragma blev halvsides förlamad hade jag haft slemhosta i flera veckor, så det var ännu en sten på bördan för att syresätta mig själv. En konsekvens var att när jag skulle göra spirometri där man förväntas anstränga sig ordentligt genom att blåsa ut så kände jag hur det svartna för ögonen. Jag kunde även svimma från att hosta eller skratta för mycket. Efterhand som jag blivit bättre i övrigt så har detta också förbättrats.